Meet a local – How I found peace, living up north – Sweden

Fristaden pÄ jorden (The Sanctuary on Earth)

by Brigitta Öhlund

It’s been four years since I moved from the western coastal town of SkellefteĂ„ to the village of Suddesjaur in the inland of Norrbotten. Here I am living my dream with husband and dog. The camera is my constant companion in the explorations of forest and land. It is with it that I document the nature around me. My eyes have changed since I started shooting. I see the world with new eyes, a little cliche but true.

Det Àr fyra Är sedan jag flyttade frÄn den vÀsterbottniska kuststaden SkellefteÄ till byn Suddesjaur i Norrbottens inland. HÀr lever jag min dröm tillsammans med man och hund. Kameran Àr min stÀndiga följeslagare pÄ upptÀcktsfÀrderna i skog och mark. Det Àr med den jag dokumenterar naturen runtomkring mig. Blicken har Àndrats sedan jag började fotografera. Jag ser vÀrlden med nya ögon, lite klyschigt men sant.

At golden dawn, the cranes put on a dance. They look like shimmering fairy tales, with their breaths steaming from their beak. The cranes surround themselves with much mystery. For us, they are a sure spring sign, though the snow remains as late as May. In China, the crane is said to be the bird that carries dead souls to heaven.

I gyllene gryningsljus bjuder tranorna upp till dans. De ser ut som skimrande sagovÀsen, med sina andedrÀkter Ängande ur nÀbbarna. Tranorna omger sig med mycket mystik. Hos oss Àr de ett sÀkert vÄrtecken, om Àn snön ligger kvar Ànda in i maj. I Kina sÀgs tranan vara den fÄgel som bÀr döda sjÀlar till himlen.

Every morning I watch the birds and squirrels on my morning walk. They have become my friends, a source of joy and inspiration. The Common redpoll look like little pink diamonds. They invigorate that it is good to dream a little dream every day. The red squirrel is the forest’s acrobat, a diligent and loyal guest around the farms. I suddenly scare two hares, who quickly jump past me on the road. Further on, a fox sneaks around the neighbor’s house knot in search for food. If I’m lucky I can see moose in the next forest glade. During the summer, a reindeer moved into the neighbor’s outbuilding to escape the mosquitoes. We named him Rudolf. We had a badger living under the balcony. It’s always just as exciting when the unexpected happens. As the different animals tell their own stories, I listen humbly.

Varje morgon iakttar jag fÄglarna och ekorrarna pÄ min morgonpromenad. De har blivit mina vÀnner, en kÀlla till glÀdje och inspiration. GrÄsiskorna ser ut som smÄ rosa diamanter. De kvittrar, att det Àr bra att drömma en liten dröm varje dag. Den röda ekorren Àr skogens akrobat, en flitig och trogen gÀst runt gÄrdarna. Jag skrÀmmer plötsligt upp tvÄ harar, som snabbt hoppar förbi mig pÄ vÀgen. LÀngre fram smyger rÀven runt grannens husknut för att leta efter föda. Om jag har tur kan jag fÄ se Àlgar i nÀsta skogsglÀnta. I somras flyttade en ren in i grannens uthus, för att komma undan myggen. Vi döpte honom till Rudolf. Hos oss bodde det en grÀvling under altanen. Det Àr alltid lika spÀnnande nÀr det ovÀntade sker. De olika djuren berÀttar sina egna historier. Jag lyssnar ödmjukt.

Life in the countryside teaches me to live in the present. The small contexts become today’s events. The neighbor calls and tells me that she has a reindeer in her yard eating at the bird table, and wonders if I want to come and photograph it.On another occasion she asks if our dogs can go for a walk and play together. We then meet over a cup of coffee on the terrace. Community at a safe distance helps when words like “spread of infection” and “pandemic” echo from the living room TV. It is an unreal time we live in. Proximity to nature is a freedom to be grateful for.

Livet pĂ„ landet lĂ€r mig att leva hĂ€r och nu. De smĂ„ sammanhangen blir dagens hĂ€ndelser. Grannen ringer och berĂ€ttar, att hon har en ren pĂ„ sin gĂ„rd som Ă€ter vid fĂ„gelbordet, och undrar om jag vill komma och fotografera den. NĂ€sta gĂ„ng frĂ„gar hon om vĂ„ra hundar ska ut och leka med varandra. Vi trĂ€ffas sedan över en fika ute pĂ„ altanen. Gemenskap pĂ„ sĂ€kert avstĂ„nd hjĂ€lper nĂ€r ord som ”smittspridning” och ”pandemi” ekar frĂ„n teven i vardagsrummet. Det Ă€r en overklig tid vi lever i. NĂ€rheten till naturen Ă€r en frihet att vara tacksam över.

Nature teaches me to long for adventure. It is enchantingly beautiful in Suddesjaur in the winter – but in January, when the cold is dry and the darkness is compact, then I dream of the light. This year it was three weeks in Spain. We drove a car on the Spanish coast, from Malaga to Alicante, and lived in different places. It was wonderful days in the sun. We plan to stay longer next time and discover more. We just got home before the virus pandemic outbreak. I’m happy with the bright memories we brought back with us. Who knows when we can return.

Naturen lĂ€r mig att lĂ€ngta efter Ă€ventyr. Det Ă€r förtrollande vackert i Suddesjaur pĂ„ vintern – men under januari mĂ„nad, nĂ€r kylan tĂ€r och mörkret Ă€r kompakt, dĂ„ drömmer jag om ljuset. I Ă„r blev det tre veckor i Spanien. Vi körde bil efter den spanska kusten, frĂ„n Malaga till Alicante, och bodde pĂ„ olika platser. Det var underbara dagar i solen. NĂ€sta gĂ„ng vill vi stanna lĂ€ngre, upptĂ€cka mer. Nu hann vi precis hem innan viruspandemin bröt ut. Jag Ă€r glad över de ljusa minnena vi tog med oss tillbaka. Vem vet nĂ€r vi kan Ă„tervĂ€nda.

During the winter season we feel very international in Suddesjaur. Granola Camp, which sells wilderness adventures, is run by a French couple. Their guests come from all over Europe. Another neighbor from France competes in a dog sledding. This means that there are more dogs than people in the village during the winters. In addition to the French, two couples from Germany own houses in the village. It is said that new experiences are good for our health, and now I have both dog sled and winter bathed thanks to my French and German friends. Their hospitality is like a warm wool blanket on a cold February day. They enrich the life of the village. It is interesting to see ones country through their eyes. It’s not always flattering, but educational – and sometimes it’s like discovering the world through the eyes of a curious child.

Under vintersĂ€songen kĂ€nner vi oss riktigt internationella i Suddesjaur. Granola Camp, som sĂ€ljer vildmarksĂ€ventyr, drivs av ett franskt par. Deras gĂ€ster kommer frĂ„n hela Europa. En annan granne frĂ„n Frankrike tĂ€vlar i hundspann. Det betyder att det Ă€r fler hundar Ă€n mĂ€nniskor i byn under vintrarna. Förutom fransmĂ€nnen Ă€r det tvĂ„ par frĂ„n Tyskland som Ă€ger hus i byn. Det sĂ€gs att nya upplevelser Ă€r bra för hĂ€lsan, och nu har jag bĂ„de Ă„kt hundspann och vinterbadat tack vare mina franska och tyska vĂ€nner. Deras gĂ€stfrihet Ă€r som en varm ullfilt en kall februaridag. De berikar livet i byn. Det Ă€r intressant att se sitt land och sin hembygd genom deras ögon. Det Ă€r inte alltid smickrande, men lĂ€rorikt – och ibland Ă€r det som att upptĂ€cka vĂ€rlden genom ett nyfiket barns ögon.

Every summer we leave SĂĄpmi and take the motorhome to Stockholm to visit our family. It is a mileage of ninety-three miles. We stay at various campsites and enjoy the Swedish summer. When we arrive at the big city, Hagaparken, Steninge Slottsby and Ulriksdals SlottstrĂ€dgĂ„rd are standing excursion destinations. There is everything that makes me happy – culture, flowers and good food. Stenladan’s brunch is something extra special. We usually stay at Rösjöbadens Camping in Sollentuna, near the Rösjö Forest Nature Reserve. It is an idyllic summer gem. The nature-protected forest is magical and the campsite’s swimming area is perfect for an evening swim. This summer we will not be able to visit but perhaps it is a place for the Stockholmers to discover during corona times.

Varje sommar lĂ€mnar vi SĂĄpmi och tar husbilen till Stockholm för att hĂ€lsa pĂ„ sonen med familj. Det Ă€r en körstrĂ€cka pĂ„ nittiotre mil enkel vĂ€g. Vi stannar pĂ„ olika campingar och njuter av den svenska sommaren. NĂ€r vi kommer fram till storstan Ă€r Hagaparken, Steninge Slottsby och Ulriksdals SlottstrĂ€dgĂ„rd stĂ„ende utflyktsmĂ„l. DĂ€r finns allt som gör mig glad – kultur, blommor och god mat. Stenladans brunch Ă€r nĂ„got alldeles extra. Vi brukar bo pĂ„ Rösjöbadens Camping i Sollentuna, nĂ€ra Rösjöskogens Naturreservat. Det Ă€r en idyllisk sommarpĂ€rla. Den naturskyddade skogen Ă€r magisk och campingens badplats perfekt för ett kvĂ€llsdopp. I sommar tar vi oss inte dit, men kanske Ă€r det en plats för stockholmarna att upptĂ€cka under coronatider.

It is exciting to see Mountain finches arrive in the spring. We are not many residents in the village but the bird life is richer. The birds are a standing topic of conversation when we meet. I think everyone has a bird table. We feed them during the winter so they can cope with the harsh climate. It is just over six miles to Arvidsjaur, where we make our purchases of large quantities of bird seeds. We are helping to trade if needed now during quarantine times. Th difference living in the countryside is that the concern between the neighbors is greater than in the city. Here, we stick together.

Det Àr roligt att se Bergfinken anlÀnda pÄ vÄren. Vi Àr inte mÄnga bofasta i byn, men fÄgellivet Àr desto rikare. FÄglarna Àr ett stÄende samtalsÀmne nÀr vi trÀffas. Jag tror att alla har ett fÄgelbord. Vi matar dem under vintern, för att de ska klara det strÀnga klimatet. Det Àr drygt sex mil till Arvidsjaur, dÀr vi gör vÄra inköp. DÄ köps det stora mÀngder fÄgelfrö. Vi hjÀlps Ät att handla om det behövs nu under karantÀntider. Det Àr hela skillnaden med att bo pÄ landet, att omtanken mellan grannarna Àr större Àn i stan. Vi hÄller ihop.

Fika (Coffee), bird seeds, firewood and weather are important things. I have learned it now, to appreciate the simplicity and to live by the changes of the seasons. Every day I take the camera and my dog Zigge on a photo safari. Nature shows the way. The walks clears my thoughts. This year, we will complete the boathouse, fish, grow vegetables and set up a wilderness camp. The fireplace out in the yard, where we spend many hours barbecuing, also needs a bit of renovation. There is always something to do when summer comes.

A wonderful time awaits, with endless bright summer nights. The midnight sun has always attracted many tourists to northern Sweden. This year we will see how it goes. In Suddesjaur we continue to live one day at a time, and hope that the mosquitoes will be fewer than last year.

Fika och fÄgelfrö, ved och vÀder Àr viktiga saker. Jag har lÀrt mig det nu, att uppskatta enkelheten och att leva efter Ärstidernas skiftningar. Varje dag tar jag kameran och hunden Zigge med mig pÄ fotosafari. Naturen visar vÀgen. Jag tÀnker bra pÄ vÄra promenader. I Är ska vi fÀrdigstÀlla bÄthuset, fiska, odla grönsaker och vildmarkscampa. Eldstaden ute pÄ gÄrden, dÀr vi tillbringar mÄnga grilltimmar, behöver ocksÄ förnyas. Det finns alltid nÄgot att göra nÀr sommaren kommer.

En hÀrlig tid vÀntar, med Àndlöst ljusa sommarnÀtter. Midnattssolen har alltid lockat mÄnga turister till norra Sverige. I Är fÄr vi se hur det blir med det. I Suddesjaur fortsÀtter vi i alla fall att leva en dag i taget, och hoppas att myggen blir fÀrre Àn ifjol.

If you like Brigitta’s story and you would like to know more about her live up north check out her Instagram & Blog

If you would like to read another Blog post, then Klick Here and let me tell you how living in Sweden has changed me

Published by Marco Strong

Marco & Elias - Inspiring the world for Stockholm 🇾đŸ‡Ș

One thought on “Meet a local – How I found peace, living up north – Sweden

Leave a Reply

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.

%d bloggers like this: